En installation som visar en vardagsscen; generisk planering, en social situation för två personer som utställning. Med intresse för tid, skulptur och hur vi uppfattar rumslighet.
︎
An installation portraying an everyday scene; generic planning, a social situation for two persons as an exhibition. Invested in time, sculpture and in how we perceive space.
Installation view: Allkonstrummet, Studio Mossutställningar, Stockholm, Sweden, 2015
SWE
Personerna kan tolkas vara vem som helst. Den ena skulpturen vid det stora bordet är ett porträtt av min pappa, den är gulare än den på andra kortsidan. Den andra liknar en katt, det får vara jag. Vi sitter vid ett bord och planerar som vanligt. Jag har ett ägg i en kopp, en dator som man kan skriva på med träskärm och en dator som det inte går att skriva på längre, det är en kasserad dator, en prydnad. Jag har också kritor, det har pappa med men i andra färger, jag har en pinne för att röra i färg med och en liten skulptur vid min sida.
Mellan oss står våra gäster, eller sitter, det är två personer men det är som om de bara är skuggor. Texturen på skuggorna är lik en husfasad med putsbruk. Det ser ut som om jag är en katt, jag har en tunga av rött trä som ligger på den andra tungan. På mitten av bordet står det en skål med rött vin. Det luktar torkande vin i lokalen, man kan se på det torkade vinet på skålens väggar hur mycket som fanns där när det ursprungligen hälldes upp.
På pappas sida av bordet är en stor bok uppslagen, eller är det en tidning, han har också en pinne av äppelträ som använts till att peta i en brasa med. Asken med kritor ligger som sagt där, ovanpå locket till min ask med kritor. På tallriken ligger en sådan där kalvstek som han fick en gång när vi var utomlands. Den fick han steka i sin egen takt, han skar tunna skivor som han la på en varm sten.
︎
ENG
Mellan oss står våra gäster, eller sitter, det är två personer men det är som om de bara är skuggor. Texturen på skuggorna är lik en husfasad med putsbruk. Det ser ut som om jag är en katt, jag har en tunga av rött trä som ligger på den andra tungan. På mitten av bordet står det en skål med rött vin. Det luktar torkande vin i lokalen, man kan se på det torkade vinet på skålens väggar hur mycket som fanns där när det ursprungligen hälldes upp.
På pappas sida av bordet är en stor bok uppslagen, eller är det en tidning, han har också en pinne av äppelträ som använts till att peta i en brasa med. Asken med kritor ligger som sagt där, ovanpå locket till min ask med kritor. På tallriken ligger en sådan där kalvstek som han fick en gång när vi var utomlands. Den fick han steka i sin egen takt, han skar tunna skivor som han la på en varm sten.
︎
ENG
Han har en safir som öga, blå och vargfärgad. Han har också en stämgaffel och en ljusstake där hålet för ljusen har täppts till.
På väggarna omkring oss har vi målningar, det underlättar planeringen. En målning sitter under ett hål i taket, det skiner ut ljus inifrån hålet. På samma vägg sitter en till målning som liknar den första. En annan målning är lite pepparkaksliknande i färgen, figurerna i bilden har som vita mössor.
Men hallå!
Jag höll på att glömma att säga att vi har städat golvet väldigt noggrant och målat väggarna med två andra vita färger än den som väggarna hade innan, det blev trevligt. En av de tre kulörerna heter molnvit, de andra kritvit och benvit. Krita, ben och molnväggar. Två målningar står lutade mot en vägg bredvid varandra.
I den sista målningen har kontinenterna flyttat på sig. Nordpolen och Grönland är fortsatt i norr, men Eurasien har isolerat sig i vad som verkar vara en stor ismassa. Afrika och Nordamerika verkar ha fått en väldig fart någonstans till eller från något. Oceanien, Sverige och Sydamerika har grupperat sig tillsammans. Vi har visst inga land eller ortsnamn längre. Bilden verkar även föreställa ett får utan huvud. Fårskallen är väl namnen.
På väggarna omkring oss har vi målningar, det underlättar planeringen. En målning sitter under ett hål i taket, det skiner ut ljus inifrån hålet. På samma vägg sitter en till målning som liknar den första. En annan målning är lite pepparkaksliknande i färgen, figurerna i bilden har som vita mössor.
Men hallå!
Jag höll på att glömma att säga att vi har städat golvet väldigt noggrant och målat väggarna med två andra vita färger än den som väggarna hade innan, det blev trevligt. En av de tre kulörerna heter molnvit, de andra kritvit och benvit. Krita, ben och molnväggar. Två målningar står lutade mot en vägg bredvid varandra.
I den sista målningen har kontinenterna flyttat på sig. Nordpolen och Grönland är fortsatt i norr, men Eurasien har isolerat sig i vad som verkar vara en stor ismassa. Afrika och Nordamerika verkar ha fått en väldig fart någonstans till eller från något. Oceanien, Sverige och Sydamerika har grupperat sig tillsammans. Vi har visst inga land eller ortsnamn längre. Bilden verkar även föreställa ett får utan huvud. Fårskallen är väl namnen.
Det finns ett bord till utöver vårt planeringsbord, med två stolar, sitter man där så fungerar man som en replika av det andra arrangemanget. En spegling.
Mot en vägg, från en rundad träbit, står en pinne upp. Den ska föreställa en klocka och den pekar mot ett långt grått streck i taket, som om den ena visaren rymt dit upp. Det hänger fiskebjällror och beten från krokar i taket. Det är någon ovanför som vill fånga in dig antar jag. Av dragens utformning att döma verkar det som om vi befinner oss i en sjö. Krokarna ser så vassa ut, bjällrorna är tysta.
Det finns något instucket i samtliga eluttag i lokalen. Uttagen ska inte vara tillgängliga, inte bjuda ut sig. Vinet på vårt bord har stått där så länge att det torkat in nästan svart i skålen. Vi hade inte tid med vin, det var mycket att planera den här gången. Ingen har ens brytt sig om att ta fram glas. Jag vill nå bortom materialen, genom materialen, in i situationen, där du är nuet. Utställningen är fastlåst, den rör inte på sig längre. Planeringen är över, här är utställningen istället.
Text: Max Ockborn
Mot en vägg, från en rundad träbit, står en pinne upp. Den ska föreställa en klocka och den pekar mot ett långt grått streck i taket, som om den ena visaren rymt dit upp. Det hänger fiskebjällror och beten från krokar i taket. Det är någon ovanför som vill fånga in dig antar jag. Av dragens utformning att döma verkar det som om vi befinner oss i en sjö. Krokarna ser så vassa ut, bjällrorna är tysta.
Det finns något instucket i samtliga eluttag i lokalen. Uttagen ska inte vara tillgängliga, inte bjuda ut sig. Vinet på vårt bord har stått där så länge att det torkat in nästan svart i skålen. Vi hade inte tid med vin, det var mycket att planera den här gången. Ingen har ens brytt sig om att ta fram glas. Jag vill nå bortom materialen, genom materialen, in i situationen, där du är nuet. Utställningen är fastlåst, den rör inte på sig längre. Planeringen är över, här är utställningen istället.
Text: Max Ockborn
The persons may be interpreted as whomever. The sculpture by the big table is a portrait of my father, it is more yellow than the one on the short end.The other one resembles a cat - we'll let this be me. We sit by a table and make plans as usual. I have an egg in a cup, a computer you can write on with a wooden screen, and a computer you can no longer write on, it is a discarded computer, a piece of decoration. I also have crayons, dad has some, too, but in different colours, I have a stick for mixing colours and a small sculpture by my side.
Between us there are guests standing or sitting, there are two people but it seems as if these were only shadows. The texture on the shadows is similar to a plastered house façade. It looks as if I were a cat, I have a tongue of red wood on top of the other tongue. In the centre of the table there is a bowl of red wine. The room smells like drying wine. On the sides of the bowl, the dried up wine shows how much there was at first.
On my father's side of the table a large book is open, or a newspaper perhaps. He also has an applewood stick, used for poking in a fire. The box of crayons is there, as mentioned, on top of the lid of my box of crayons. On the plate there is a veal steak, just like the one he ordered when we were abroad. He was able to fry that one in his own pace, he cut thin slices and placed them on top of a hot stone. He has an eye of saphire, blue and wolf-coloured. He also has a tuning-fork and a candlestick on which the hole for the candle has been clogged.
Between us there are guests standing or sitting, there are two people but it seems as if these were only shadows. The texture on the shadows is similar to a plastered house façade. It looks as if I were a cat, I have a tongue of red wood on top of the other tongue. In the centre of the table there is a bowl of red wine. The room smells like drying wine. On the sides of the bowl, the dried up wine shows how much there was at first.
On my father's side of the table a large book is open, or a newspaper perhaps. He also has an applewood stick, used for poking in a fire. The box of crayons is there, as mentioned, on top of the lid of my box of crayons. On the plate there is a veal steak, just like the one he ordered when we were abroad. He was able to fry that one in his own pace, he cut thin slices and placed them on top of a hot stone. He has an eye of saphire, blue and wolf-coloured. He also has a tuning-fork and a candlestick on which the hole for the candle has been clogged.
The walls around us have paintings on them. This makes the planning easier. One of the paintings is placed beneath a hole in the ceiling; light shines in through the hole. On the same wall there is another painting which resembles the first. Yet another painting is the colour of gingerbread, the figures in the picture seem to be wearing white caps.
Oh but wait!
I almost forgot to mention that we have cleaned the floor very carefully and painted the walls in two other shades of white than the white it was painted with before. It looked nice. One of the three colours is called cloud white, the other chalk white and bone white. Chalk, bone and cloud walls. Two paintings are leaned against a wall next to each other.
In the last painting the continents have moved. The North Pole and Greenland are still in the North, but Eurasia has withdrawn to what seems to be a large ice mass. Africa and North America seem to have gained a high speed to or from something. Oceania, Sweden and South America have grouped themselves together. We don't seem to have any names for countries or localities anymore. The picture also seems to represent a headless sheep. I guess its name is mutton-head.
Oh but wait!
I almost forgot to mention that we have cleaned the floor very carefully and painted the walls in two other shades of white than the white it was painted with before. It looked nice. One of the three colours is called cloud white, the other chalk white and bone white. Chalk, bone and cloud walls. Two paintings are leaned against a wall next to each other.
In the last painting the continents have moved. The North Pole and Greenland are still in the North, but Eurasia has withdrawn to what seems to be a large ice mass. Africa and North America seem to have gained a high speed to or from something. Oceania, Sweden and South America have grouped themselves together. We don't seem to have any names for countries or localities anymore. The picture also seems to represent a headless sheep. I guess its name is mutton-head.
There is another table, aside from our planning table, with two chairs. If you sit there, it almost functions as a replica of the other arrangement. A reflection.
Against a wall, from a rounded wooden piece, a stick pops out. It is supposed to represent a clock and points towards a long grey line up in the ceiling, as if the other pointer had escaped up there. There are fishing bells and baits from hooks up in the ceiling. Someone up there wants to catch you, I suppose. Judging by the shape of the lure, we seem to be inside a lake. The hooks look so sharp, the bells are quiet.
Something has been stuck into all the sockets of the space. The sockets should not be accessible, should not make themselves available. The wine at our table has been there for so long that it has nearly coloured the bowl black. We didn't have time for wine, this time the planning is taking too long. No one has even bothered to get the glasses out. I want to reach beyond the materials, into the situation, where you are right now. The exhibition is locked, it no longer moves. The planning is over, here instead is the exhibition.
Text: Max Ockborn
Translation: Ana-Maria Hadji-Culea
Against a wall, from a rounded wooden piece, a stick pops out. It is supposed to represent a clock and points towards a long grey line up in the ceiling, as if the other pointer had escaped up there. There are fishing bells and baits from hooks up in the ceiling. Someone up there wants to catch you, I suppose. Judging by the shape of the lure, we seem to be inside a lake. The hooks look so sharp, the bells are quiet.
Something has been stuck into all the sockets of the space. The sockets should not be accessible, should not make themselves available. The wine at our table has been there for so long that it has nearly coloured the bowl black. We didn't have time for wine, this time the planning is taking too long. No one has even bothered to get the glasses out. I want to reach beyond the materials, into the situation, where you are right now. The exhibition is locked, it no longer moves. The planning is over, here instead is the exhibition.
Text: Max Ockborn
Translation: Ana-Maria Hadji-Culea